Föreningen Testfartyget Smyge
Varv: Karlskronavarvet, sjösatt: 14 mars 1991, depl: 140 ton, längd: 27 m, bredd: 7,6 m, djupgående: 1,8 m
Testfartyget Smyge
Fakta
Föreningen
Stadgar
Smyge igår
Smyge idag
Smyge imorgon
Smyges artilleri
Bilder
Smyge till sjöss
I pressen

Smyges artilleri

Stealth-kupol ombord HMS Smyge.

Klicka på bilden för att höra några sekunders automateld.

Foto: BAE Systems Bofors AB

 

Här kommer historien om hur HMS Smyge försågs med olika 40 mm artilleripjäser. Smyge var avsedd även som testrigg för 40 mm luftvärnssystem TRINITY. Inom parentes förtjänar att nämnas att systemet döptes om till 40 mm lvsystem Mk3 inför det att det skulle marknadsföras i katolska länder. Den heliga treenigheten bedömdes inte vara gångbar som namn på ett vapen. Dopförrättare var Bofors representant Patrick Brunosson, f.d. kapten och partullbåtsgast, som nödgades byta produktbenämningen under en resa till ett för mig okänt land.



Planerade prov ombord Smyge var naturligtvis skjutprov, men innan dess prov med en nydesignad STEALTH-kupol. TRINITY, som fanns i ett exemplar, var inte tillgänglig för att utgöra barlast, så uppdraget att specialbygga en gammal 40/48 för att kunna bära kupolen gick till Örlogsbas Ost och ansvarig projektledare där blev undertecknad. Uppdraget innebar att anpassa en 40/48 med en specialplattform (=plattformen på vilken kupolen fästs och där riktare och laddare har sina platser) utan krav på att pjäsen skulle kunna maskinriktas eller ens kunna handriktas med riktvevarna. Syftet var att genomföra RCS-mätningar mot fartyget med pjäsen i olika sidriktvinklar och därför bedömde FMV i all sin klokhet att pjäsen skulle vridas genom att en man gick ut på däck och vred pjäsen med eldröret som hävstång. Detta gjorde att både kontrollantens, d.v.s. min, och pjäsmekanikernas yrkesstolthet fick sig en törn. Någon dj-la ordning får det vara för att citera en tidigare partiledare!



Kupolens och plattformens konstruktion gjorde att befintlig sidriktvev inte kunde användas då veven hamnade delvis under plattformen. Hylsutkast skulle bl.a. av signaturskäl ske till en brunn under pjäsen. Efter en brainstorming i pjäsverkstadens fikarum visade det sig att problemet med sidriktsfunktionen hade en lösning. Jag vill minnas att det var de motorcykelåkande pjäsmekanikerna Christoffer och Tommy som kom fram med lösningen. Med hjälp av drev och kedja från en motorcykel kunde riktveven flyttas tillräckligt mycket uppåt för att gå fri från plattformen samtidigt som vevrörelsen kunde överföras via kedja till det mekaniska riktsystemet. Nu var Kungl. Flottan begåvad med en kraftigt modifierad 40:a. Det hade faktiskt gått att skjuta med pjäsen om det bara funnits ett siktfönster på höger sida också.

 

TRINITY utan kupol ombord HMS Ulvön.

Foto: BAE Systems Bofors AB

 

Som uppbördsman och van vid ordning och reda måste denna skapelse förstås förses med F-bet och F-ben. Vad F-bet blev minns jag inte men M4804-022XXX bör det ha varit. F-ben blev 40 mm apjäs m/48-2000D. Eftersom det inte var praktiskt genomförbart att skjuta med pjäsen fick förrådsbenämningen ett ”D” = dummy på slutet. Självfallet tillverkades en typskylt i mässing som fästes på vänster kursörbalk. Pjäsen monterades ombord och befanns fungera enligt specifikation. ÖrlBO specifikation alltså, inte FMV:s. Ämbetsverkets reaktion lät inte vänta på sig. Sammanfattningsvis kan sägas att det var tur att jag var och är, god vän med dåvarande pjäshandläggare på FMV och att byråchefen var en sann artillerist.



Vi hade nu visat att pjäskupolen fungerade utmärkt och den monterades sedan på TRINITY varefter hela paketet installerades ombord. Provskjutningar i form av spridningsskjutningar genomfördes mot en vittnestavla uppställd på Tärnskär. Då TRINITY var försedd med IR-sensor konstruerades en värmekälla, som mest kunde liknas vid en primitiv hembränningsapparat, och hängdes upp i en av stolparna som bar upp vittnestavlan. Funktionen hos denna IR-källa lämnade en hel del övrigt att önska. För att uttrycka sig milt. Jag vill minnas att vi senare använde en vanlig kokplatta strömförsörjd från en liten kragg för att prova pjäsens IR-sensor.

 

Avståndsmätning med laser var en annan TRINITY-finess. Hur proven med lasermätning mot mål gick vet jag inte men jag minns att flygförarna från NYGE Aero hade synpunkter på att flyga med laserskyddsglasögon.



TRINITY var försedd med mynningsbroms spreds mynningstrycket vid eldgivning på ett sätt som vi inte var vana vid. Detta resulterade i att de STEALTH-anpassade bikakeliknande luftintagen till Smyges maskineri liknade poppande popcorn när de lossnade bit för bit. Den fenliknande radioantennen från JAS 39 Gripen, som provades på Smyge, har ännu inte återfunnits.

Pjäsen som i dag står på Smyge är inte TRINITY men kan möjligen vara den ovan nämnda 40 mm apjäs m/48-2000D.

 

Text: Örlkn Lennart Törnberg med lång erfarenhet av bl.a ytattack och artilleri. Lennart har bland annat tjäntgjort ombord torpedbåt, jobbat på Muskö pjäsverkstad och arbetar idag på FMV. Lennart är engagerad i "Föreningen T121 Spica Vänner".

 

Bilder: BAE Systems Bofors AB

www.testfartygetsmyge.se
Senast uppdaterad
2016-03-20 21:28